Efter önskemål kommer även inlägget jag skrev Juli 2009
Jaha jag vet inte riktigt vart jag ska börja....men jag tror att jag ska börja på midsommar som började med fest hos Frida & Mattias. Ett trevligt och glatt gäng samlades där för att äta gott och ha trevligt. Min midsommar helg var räddad av att jag skulle jobba. (trodde jag iaf.)
Efter att vi ätit och snackat så blev det kubbspel och jag och några tjejer satte oss i uterummet och snackad lite...då jag plötsligt tyckte jag fick en ögonfrans i ögat, så jag sprang runt desperat för att få bort den satans ögonfransen utan resultat.... Jag fick köra till jobbet och irriterad som jag var över mitt öga så berättade jag för min kollega att jag hade något i ögat men hon kunde inte heller se något till min stora förtvivlan, för jobbigt var det...Men iaf så ringde vi till vår SSK för att rapportera lite saker då Helen sa till henne, du Hanna har en sak att säga så jag berättade om mitt öga för henne och hon sa Hanna, du måste åka till akuten NUUU! jaha, varför då tänkte ju jag, jag ska ju jobba....men iaf så åkte jag till akuten för de trodde jag hade näthinneavlossning...men ingen ögonläkare var på plats så jag fick åka tillbaka till jobbet för att jobba min natt och sedan komma tillbaka dagen efter kl. 11 och träffa en ögonläkare....så det gjorde jag förståss men inte han heller kunde se något i mitt öga så jag fick åka hem och fortsätta sova för att senare jobba natten. Dock med en tid till veckan efter för att kolla min syn hos honom...
Jag jobbade den natten med, men jobbigt var det som tusan....jävla öga!
Dagen efter vaknade jag kl 16 nöjd över hur bra jag sovit.... ringer Frippe för att kolla planerna för dagen och de var att vi skulle äta hos hans föräldrar. Så jag vandrade in på toan för att duscha och satte då handen framför mitt högra öga, till min förtvivlan....JAG SÅG INGENTING PÅ DET!!!
Som om jag inte hade ett enda ben i kroppen ramlade jag ihop på toagolvet av rädsla, jag kan lova att jag aldrig i hela mitt liv varit så rädd förut....fy...
Efter jag samlat ihop mig ringde jag till mamma som sa att jag var tvungen att åka till sjukhuset, så jag, pappa och Frippe åkte till CSK. Jag fick då träffa en medicinläkare som var väldigt trevlig. Hon undersökte mig och sa då att jag var tvungen att åka till Lund, LUND tänkte jag, dit åker man bara om man är sjuk, rikigt sjuk....
Ja vi åkte iaf dit, jag, mamma och pappa, Frippe skulle ju börja på sitt nya jobb så han fick stanna hemma...
Vi träffade ögonläkarna där och de kunde inte heller se något konstigt men pratade i en massa konstiga termer som inte jag förstod men en sak förstod jag, jag skulle inte få åka hem idag iaf...Jag skickades därefter till akuten i Lund och skulle undersökas av en neuorolg som gjorde en noggran och låååång undersökning.
Jag skickades dagen efter på en MR Hjärna, vilket var det läskigaste jag varit med om i hela mitt liv, fy fan så otäckt...
När den väl var avklarad väntade inget mer den dagen.
Dagen efter träffade jag en jätte duktigt ögonläkare som sa att de hade fått svaren på MR Hjärna och att där var förändringar vilket betydde att jag behövde en behandling som heter Solu Medrol, höga doser kortison i dropp.
Jag skulle flyttas från den avdelning jag var på till neuorolog avdelningen men där var katasrof läge.....
Så jag fick antingen vänta på behandlingen tills dagen efter eller åka till CSK för att påbörja behandlingen på natten.
Läkaren kom in för att prata med oss och vi ville ju ha svar vad förändringen i hjärnan berodde på, det vi visste var att det inte var cancer...det jsg har är Opticus neurit, synnervsinflammation.
Jag,mamma,pappa,jeppe och Frippe var där då han kom...han ville inte säga var det kunde bero på utan ville att en neuorolg skulle berätta det för oss men sa om ni pressar mig så kan jag säga det, då sa vi att det gör vi då.....
Han berättade då att i många fall är den bakomliggande sjukdommen MS..................!!!!!!!!!!!!!!
Hela min värld rasade samman, fy fan......
Jag bestämmde mig iaf för att åka till CSK för att få min behandling...vilket jag är glad för...
Den natten var bland de värsta i mitt liv, i skrivande stund kan jag inte ens hålla tårarna tillbaka för de känslorna som va den natten.....usch.....
Men behandlingen startades och jag hade mamma hos mig de nätterna på CSK, bara tanken på att inte hon skulle vara hos mig fick mig att gråta...TACK MAMMA FÖR ATT DU FANNS HOS MIG! DET GÅR INTE MED ORD ATT BESKRIVA VAD DET BETYDER! DU FANNS EN ARMLÄNGD IFRÅN MIG HELA TIDEN NÄR JAG BEHÖVDE DIG, ATT BARA RÖRA DIN HAND DÅ KUNDE FÅ MIG ATT KÄNNA MIG TRYGG!
Efter dagarna på CSK med alla behandlingar avslutade så har jag nu varit på ett återbesök på ögonmottagningen och jag har 0,05% syn på mitt öga vilket låter lite men känns betydligt mycket mer för mig.
Det är ibland jobbiga dagar jag går igenom nu, man är mindre modig och mindre stark vissa dagar...man grunnar och undrar så mkt över hur livet kommer att bli, vad är det jag har och så mkt mer frågor som är obesvarade.
MEN TACK VARE MIN FRIPPE, MIN FAMILJ OCH VÅRA VÄNNER SÅ KÄNNS DET LITE LÄTTARE! ERT STÖD ÄR VÄRT SÅ MKT FÖR MIG OCH JAG SKULLE ALDRIG KUNNA VARA SÅ STARK SOM JAG ÄR UTAN ATT VETA ATT NI FINNS FÖR MIG!
Det som väntar just nu är ett återbesök på ögonmottagningen på torsdag och nästa vecka är det dags för det som skrämmer skiten ur mig rent ut sagt....Läkarbesöket då förhoppningsvis alla prover ch liknande är klara...och att en diagnos ställs....
Tack alla underbara människor som finns för oss nu!
Detta är inlägget jag skrev i
Juli 2009, som jag inte läst den dagen jag skrev det. Men ikv tog jag mig modet att läsa det, och jag kan inte fatta att det är jag som skrivit det, jag kan inte... Men jag hoppas att ni uppskattar min blogg och att ni vet att alla frågor är hjärtligt välkomna!
Tankar som väcks....
// Hanna <3
Julhelgen, nytt år och första behandlingen för året!
2014 börjar vi med renovering av lägenheten, badrummet och vardagsrummet ska få sig en omgång och det ska bli "vårt". Sätta vår prägel och vår stil. Innan har vi i stort sett bara bott in oss och båda har nog känt efter hur vi vill ha det. Så nu blir det fullt ös!!! ;) Idag är det behandling på CSK, första detta året! Läkarbesöket som varje år får mig att bli livrädd är inbokat och ångest klumpen väcks... Nu kör vi tänker jag! Det är INTE det värsta besöket som väntas, det är ett som är sant! :) jag har fått en tid till läkare den 20januari för att reda ut ett och annat! I eftermiddag kommer veterinären till stallet och ska kolla Marengos tänder, sen ska han äntligen sättas igång! :) ÄNTLIGEN!!! // Hanna <3
Efter önskemål!
Man undrar också över om jag blir bemött olika om jag berättar att jag har MS eller om jag inte berättar. Ja det blir jag! I vissa situationer väljer jag att inte berätta för att jag vill bli bemött lika som alla andra och inte få blickar som säger "åhh vad synd om dig!" För ärligt talat, jag vet att det är synd om mig, för det är det. Alla som lever med en kronisk sjukdom är det synd om. Och ibland är det nödvändigt att berätta. För att man måste veta varför jag gör/ inte gör saker. Men jag känner att det oftast är lättare för mig att berätta om det än att inte göra det, men ibland vill jag inte att folk ska veta, tro att jag är som vilken 25 åring som helst, det är skönt, att få vara anonym. Man undrar också över vad det innebär och hur det påverkar mig fysiskt/ psykiskt. För mig innebär det inte så mycket, man gör allt till en del av vardagen. Att jag åker till sjukhuset en gång i månaden och får medicin är vardags mat, att jag ibland är grinig och frustrerad över min sjukdom är vardag, jag allt som är MS och Hanna är vardag! Frippe är en mycket stark och tålig individ som "drar" upp mig ur de ibland djupa gropar jag ramlar i. Och jag älskar dig mer än ord kan beskriva! <3 Fysiskt innebär det faktiskt lite begränsningar... Tyvärr. Jag klarar inte att anstränga mig som jag har gjort, tex. Att spela innebandy, det går inte. Men samtidigt så kan jag faktiskt hålla på med det jag verkligen vill och älskar hund och häst. Jag är visserligen begränsad även där men det handlar mer om självbevarelsedrift! ;) jag hoppar inte längre då jag har jätte svårt att se avstånd och svårt att ge hästen en rättvis chans på distanser i svängar. Många gånger är det faktiskt så att man använder ridning som sjukgymnastik till neurolog sjuka. Så man kan säga att det är nytta med nöje, utan hästarna vet jag faktiskt inte vad eller var jag hade varit. Psykiskt har det klart påverkat mig massor! Dagen då jag fick beskedet att det var MS jag hade det är nog det värsta ja har varit med om! Jag grät från Lund till Kristianstad och grät mig till sömns med mamma bredvid mig. Men redan där och då bestämde jag att det var så här, Hanna med MS inte MS med Hanna. Sen gick tiden och jag mådde ganska bra, men orkade inte mer en dag hemma hos mamma och pappa... Så jag bara bröt ihop fullständigt, och det hela slutade i en fruktansvärd panikångest attack... Och när jag väl där hade lugnat mig efter ett par örfilar, så bestämde jag mig för att aldrig mer behöva hamna i det tillståndet.... För hur dåligt jag än mår och hur mycket jag än behöver kämpa så är det inte värre än en panikångest attack! Sagt och gjort! Tack vare alla människor kring mig orkar jag, det är tack vare er som jag är här där jag är idag! Och jag kan inte nog tacka er!!!! <3. Jag hoppas Ni tyckte om inlägget! Fortsätt gärna att önska inlägg! :D
// Hanna <3
Dags för en nystart...
Ibland är det svårare att förstå
Som en "käftsmäll"
Ja ibland behöver man en "käftsmäll" för att vakna till och ta vara på livets små stunder... Det är bara så det är. Iaf för mig. Jag tar saker lätt för givet och det är ju det sämsta man kan göra jag vet att man inte ska det. Man går och lägger sig och ser på två ögon och förväntar sig att vakna och se på två ögon också! Men det ska man aldrig ta för givet ALDRIG. Man ska passa på att njuta av livets små och stora stunder! Lätt sagt svårare att göra! Passa på och njut av livet!!!
Ögonfransen som förändrade mitt liv... ( inlägget jag skrev juli 2009)
Jaha jag vet inte riktigt vart jag ska börja....men jag tror att jag ska börja på midsommar som började med fest hos Frida & Mattias. Ett trevligt och glatt gäng samlades där för att äta gott och ha trevligt. Min midsommar helg var räddad av att jag skulle jobba. (trodde jag iaf.)
Efter att vi ätit och snackat så blev det kubbspel och jag och några tjejer satte oss i uterummet och snackad lite...då jag plötsligt tyckte jag fick en ögonfrans i ögat, så jag sprang runt desperat för att få bort den satans ögonfransen utan resultat.... Jag fick köra till jobbet och irriterad som jag var över mitt öga så berättade jag för min kollega att jag hade något i ögat men hon kunde inte heller se något till min stora förtvivlan, för jobbigt var det...Men iaf så ringde vi till vår SSK för att rapportera lite saker då Helen sa till henne, du Hanna har en sak att säga så jag berättade om mitt öga för henne och hon sa Hanna, du måste åka till akuten NUUU! jaha, varför då tänkte ju jag, jag ska ju jobba....men iaf så åkte jag till akuten för de trodde jag hade näthinneavlossning...men ingen ögonläkare var på plats så jag fick åka tillbaka till jobbet för att jobba min natt och sedan komma tillbaka dagen efter kl. 11 och träffa en ögonläkare....så det gjorde jag förståss men inte han heller kunde se något i mitt öga så jag fick åka hem och fortsätta sova för att senare jobba natten. Dock med en tid till veckan efter för att kolla min syn hos honom...
Jag jobbade den natten med, men jobbigt var det som tusan....jävla öga!
Dagen efter vaknade jag kl 16 nöjd över hur bra jag sovit.... ringer Frippe för att kolla planerna för dagen och de var att vi skulle äta hos hans föräldrar. Så jag vandrade in på toan för att duscha och satte då handen framför mitt högra öga, till min förtvivlan....JAG SÅG INGENTING PÅ DET!!!
Som om jag inte hade ett enda ben i kroppen ramlade jag ihop på toagolvet av rädsla, jag kan lova att jag aldrig i hela mitt liv varit så rädd förut....fy...
Efter jag samlat ihop mig ringde jag till mamma som sa att jag var tvungen att åka till sjukhuset, så jag, pappa och Frippe åkte till CSK. Jag fick då träffa en medicinläkare som var väldigt trevlig. Hon undersökte mig och sa då att jag var tvungen att åka till Lund, LUND tänkte jag, dit åker man bara om man är sjuk, rikigt sjuk....
Ja vi åkte iaf dit, jag, mamma och pappa, Frippe skulle ju börja på sitt nya jobb så han fick stanna hemma...
Vi träffade ögonläkarna där och de kunde inte heller se något konstigt men pratade i en massa konstiga termer som inte jag förstod men en sak förstod jag, jag skulle inte få åka hem idag iaf...Jag skickades därefter till akuten i Lund och skulle undersökas av en neuorolg som gjorde en noggran och låååång undersökning.
Jag skickades dagen efter på en MR Hjärna, vilket var det läskigaste jag varit med om i hela mitt liv, fy fan så otäckt...
När den väl var avklarad väntade inget mer den dagen.
Dagen efter träffade jag en jätte duktigt ögonläkare som sa att de hade fått svaren på MR Hjärna och att där var förändringar vilket betydde att jag behövde en behandling som heter Solu Medrol, höga doser kortison i dropp.
Jag skulle flyttas från den avdelning jag var på till neuorolog avdelningen men där var katasrof läge.....
Så jag fick antingen vänta på behandlingen tills dagen efter eller åka till CSK för att påbörja behandlingen på natten.
Läkaren kom in för att prata med oss och vi ville ju ha svar vad förändringen i hjärnan berodde på, det vi visste var att det inte var cancer...det jsg har är Opticus neurit, synnervsinflammation.
Jag,mamma,pappa,jeppe och Frippe var där då han kom...han ville inte säga var det kunde bero på utan ville att en neuorolg skulle berätta det för oss men sa om ni pressar mig så kan jag säga det, då sa vi att det gör vi då.....
Han berättade då att i många fall är den bakomliggande sjukdommen MS..................!!!!!!!!!!!!!!
Hela min värld rasade samman, fy fan......
Jag bestämmde mig iaf för att åka till CSK för att få min behandling...vilket jag är glad för...
Den natten var bland de värsta i mitt liv, i skrivande stund kan jag inte ens hålla tårarna tillbaka för de känslorna som va den natten.....usch.....
Men behandlingen startades och jag hade mamma hos mig de nätterna på CSK, bara tanken på att inte hon skulle vara hos mig fick mig att gråta...TACK MAMMA FÖR ATT DU FANNS HOS MIG! DET GÅR INTE MED ORD ATT BESKRIVA VAD DET BETYDER! DU FANNS EN ARMLÄNGD IFRÅN MIG HELA TIDEN NÄR JAG BEHÖVDE DIG, ATT BARA RÖRA DIN HAND DÅ KUNDE FÅ MIG ATT KÄNNA MIG TRYGG!
Efter dagarna på CSK med alla behandlingar avslutade så har jag nu varit på ett återbesök på ögonmottagningen och jag har 0,05% syn på mitt öga vilket låter lite men känns betydligt mycket mer för mig.
Det är ibland jobbiga dagar jag går igenom nu, man är mindre modig och mindre stark vissa dagar...man grunnar och undrar så mkt över hur livet kommer att bli, vad är det jag har och så mkt mer frågor som är obesvarade.
MEN TACK VARE MIN FRIPPE, MIN FAMILJ OCH VÅRA VÄNNER SÅ KÄNNS DET LITE LÄTTARE! ERT STÖD ÄR VÄRT SÅ MKT FÖR MIG OCH JAG SKULLE ALDRIG KUNNA VARA SÅ STARK SOM JAG ÄR UTAN ATT VETA ATT NI FINNS FÖR MIG!
Det som väntar just nu är ett återbesök på ögonmottagningen på torsdag och nästa vecka är det dags för det som skrämmer skiten ur mig rent ut sagt....Läkarbesöket då förhoppningsvis alla prover ch liknande är klara...och att en diagnos ställs....
Tack alla underbara människor som finns för oss nu!
Detta är inlägget jag skrev i
Juli 2009, som jag inte läst den dagen jag skrev det. Men ikv tog jag mig modet att läsa det, och jag kan inte fatta att det är jag som skrivit det, jag kan inte... Men jag hoppas att ni uppskattar min blogg och att ni vet att alla frågor är hjärtligt välkomna!
Då var det midsommar igen...
Det är med blandade känslor jag säger att jag ska "fira" midsommar... Hmm ja fira att det är midsommar är lätt som en plätt och en högtid jag gillar väldigt mkt men att fira den dagen då jag blev "sjuk" 2009 är svårare... För att hur det än är så var det just midsommar 2009 i Fridas och Mattias uterum jag satt då jag fick min "ögonfrans " i ögat... Och det hela utvecklades till ett helvete! Men jag ska jobba i morgon, 7-16 och sen fira med älskade Frippe, Frida, Mattias, Ulla, per och barnen! :) jätte trevligt ska det bli! :) <3 GLAD MIDSOMMAR PÅ ER ALLA DÄR UTE! Kram Hanna <3
När bägaren rinner över...
Ibland är man så dum mot sig själv så dum så dum. Att man bara låter sig själv svälja allt som man skulle tagit ett stadigt tag om tagit i tu med. Men det är väl så vi människor gör allt för ofta... Vi "låtsas" för oss själva att " det här ska jag klara av". Och försöker vara starka individer när vi egentligen bara är dumma mot oss själva för det är ett beteende som inte är bra för oss. Det är ju löjligt lätt att säga att det är bara att ta tag i det direkt! Men det är nog så enkelt det är, ta tag i saker som känns som en börda och låt det inte gå för långt innan man gör det! Det är något jag ska försöka göra från och med nu, det är slut på att ta mer skit! / Hanna <3
Färdig!
https://cdn1.cdnme.se/cdn/6-2/1138399/images/2012/pic_206297386.jpg" class="image">
Min Tatto!
Ja då sitter man och blir gaddad just nu! Magisk känsla att äntligen få den på plats, den som varit i mitt huvud sen älskade farfar somnade in, och kort därefter fina Tirril. Sen kom helvetes sommaren 2009 och året därpå min älskade Andrews!!! Nu får de en alldeles speciell plats på min kropp också!!! Givetvis är de alltid i mitt hjärta!!!! <3
Världens bästa Frippe!!! <3
Världens bästa Frippe! Det är min sambo det! Världens bästa! Inte en sekund får han mig att känna mig som ett problem för oss, för han. Fast jag själv gärna tror och tycker det! Han liksom jag "glömmer" ibland bort att jag är sjuk och tänk vad underbart att vi får göra det någongång!!! Det är de tillfällena jag uppskattar som mest just nu! Känslan finns! Visst är det tufft att vara sjukskriven och förlora en massa pengar men vad ska jag göra...!? Jag vill jobba och ha det som vanligt! Men min kloka älskade mamma sa till mig en dag när jag var ledsen över att jag kände mig som ett problem och att vi just flyttat och lite pengar och ja allt, " när du orkar vara vaken och aktiv hemma i tio timmar då kan du börja jobba med"! Det räcker inte med att känna att jag orkar i typ tre, fyra Max innan jag känner i min kropp att jag behöver vila....det blev så uppenbart då hon sagt så!!! Men Frippe tycker inte det är något problem, vi löser det vi löser ju allt annat skit bra säger han, och visst det gör vi, men Åhh vad skönt det hade varit att kunna jobba!!! Ja nog om det!!! Ny dag, nya tag imorgon! Hoppas på en bra dag och att jag inte är sämre...!! Känner mig bättre idag och då brukar det vara mindre bra imorgon... Konstigt!!! MS är konstigt!!!! // H<3
Tack till Sara!!! <3
Ett stort tack dig älskade Sara! Tack för all hjälp med Anders nu när jag själv inte är tillräcklig i ridningen. Jag fixar skogsturerna i skritt suveränt bra men det är inte så lätt att rida ordentligt med en kroppshalva med domning och dålig motorik. Emelie är med suverän men det är du alltid!!! Det är inte lätt att känna så här, det är mentalt jävligt jobbigt... Att känna sig otillräcklig och fumlig med något som annars är så naturligt... Men tack vare er mina fina vänner orkar jag tänka positivt och längta efter att sitta i sadlen och rida ett pass på ridbanan!! Oj vad jag längtar! :) // H <3
Det är inte alltid så lätt att le, fast jag vill!!!
Ibland går luften ur mig.. Känns så hårt att vara Hanna! Skulle önska en kort stund att få känna hur det är att vara ngn annan! Vara i någons kropp och känna hur det känns att vara frisk!! Det går ju inte att förklara hur det känns varken för mig eller någonannan. Jag ska le!!! / Hanna
Satan!!!
Livet är ibland så in i h*lvetes orättvist!!! Men jag brukar tycka att människor är värda framgång och lycka men när fan ska jag få glida på en räkmacka?!?! Vissa människor behöver inte anstränga sig ens lite för att få som dem vill mesans andra aldrig får det! Jag låter väldigt bitter nu men det är jag igentligen inte för jag har världens finaste sambo, finaste familjen, vännerna och mina fina djur!!! <3
Det skrämmer mig att tänka....ibland!
Tänk om, tänk dit , tänk hit... Så kan man ju inte hålla på!!! Jag lever här och nu, idag, kanske imorgon! jag har fått den bästa behandlingen av dem alla och det är jag så klart glad över men läkemedel är läskiga! Det är bara så... Man vet ju aldrig riktigt vad de gör mot kroppen... Men vad hade min kropp gjort mot sig själv annars?!? Som ni kanske kommer ihåg så tillbringar jag mkt tid med mina djur när jag mår dåligt... Timmar på promenad och timmar i stallet! Rider inte mer än ut i skogen på skritt rundor för fina Emelie och Sara hjälper mig med resten så han inte tappar flåset!! ;) men det gör att jag mår bra, glömmer i timmar att jag för tillfället är jätte sjuk! Känner mig som vem som helst och ser ut som vem som helst Ha en bra dag!! / H <3
Då var det dags igen!
Ja då var det dags igen!! Ny behandling och ny medicin. Denna gången blir det det bästa som finns just nu! Det är dropp som jag ska ha en gång i månaden. Många mår väldigt bra med hjälp av detta! Det är forskat på att det tar bort 70% av skoven!!! :D så håll alla tummar och tår på att detta blir bra!!! <3 // H
Regnet är iaf vårregn!
Ja det tror jag! Lite vår är nog på väg hoppas jag! :) igår gjorde MR röntgen och den är inte rolig... Och jag skulle göra skalle, halsrygg & bröstrygg!!! Så det var lååångt in i tunneln och låång tid... Men jag hade Sara med mig så jag kunde se henne hela tiden!! :) tack! <3 jag får smått panik där inne men jag får jobba med mig själv hela tiden... Ibland låtsas jag att jag ligger på stranden och solar! Låter kanske knasigt men har man inte gjort det så vet man inte hur det är och det är väl förstås så också att det är olika från person till person! :) Och ikv ska min fina "ponny" hoppa pay and jump med Sara! Jag känner mig inte riktigt fit for fight att rida en bana precis så underbara Sara hoppar honom! <3 tack tack tack! :D bilder kommer på det! ;) snart kommer mamma och vi ska fika! Ha en bra dag! // Hanna <3
När det känns som om jag faller samman!
Det känns ibland som om jag faller isär, att man plockar bort bitar ifrån mig som jag vill och måste ha kvar... Jag kämpar för att ha dem kvar och det ska jag också ha. Så är det bara. Om vi ska prata om ngt annat så trivs vi redan bra i vår lägenhet! :D den är så fin! :) <3 jag mår bra där och hundarna med, Frippe min fina Frippe går runt och sjunger så han mår också bra där! :) haha!! ;) ha en bra helg! Kram Hanna <3
https://cdn2.cdnme.se/cdn/6-2/1138399/images/2012/pic_196186109.jpg" class="image">
https://cdn2.cdnme.se/cdn/6-2/1138399/images/2012/pic_196186118.jpg" class="image">
