:) :D ;)

Skit rolig app hittade jag! ;) Capption!


Färgen går aldrig riktigt ur...

Det är väl så det är, vissa människor gör ett stort intryck i vårt liv, andra inte. Vissa saknar jag så det gör ont i mig, andra är jag tacksam att jag "kom ifrån". Det är bara en konstig känsla av saknad, en saknad som kanske egentligen vi inte pratar om, eller ska prata om för det är fel, orätt, ja kalla det vad man vill. Men när jag var på sjukhuset i veckan träffade jag en gammal kompis/ pojkvän (för väldigt längesedan). Jag insåg därefter att jag skulle vilja berätta och prata med honom om allt som hänt, vad han gör, hur hans liv ser ut, ja allt!!! Jag vet absolut inte om det är ömsesidigt eller bara från min sida. Men jag saknar honom! Så många vänner från "förr" som man vill träffa, prata med och ha en kontakt med som man faktiskt inte har. Är det inte fler än jag som kan sakna en kompis/ gammal pojkvän/ flickvän från "förr"!? Tänkvärt! Det är ju absolut inte så att jag inte är tacksam över mina vänner och min sambo för den sakens skull men jag har tänkt på det sen dess! För det är ju trots allt så här att mina vänner kickar ASS! Som står ut med mig, hur jag är, sjukdomen med allt det innebär, ställer upp på att vara sällskap vid långa tråkiga behandlingar och ja allt NI gör för mig! Nu dags att sova och ladda inför jobb helgen som är ett faktum! Godnatt! <3 kram Hanna


RSS 2.0