magdalenahmarie

Ja vad ska jag säga....vi var och träffade en kvinna som håller på med lite av varje skulle jag vilja säga, och allt handlar om kroppsvård, själsvård.... Vi var ett gäng som åkte till henne för att lära oss saker.

Jag och mamma åkte dit tillsammans <3 och hon får då "kontakt" med en man som ställde sig vid mamma och berättade saker för henne och ville att vi båda skulle veta att han ville krama om oss och att vi skulle veta att han älskade oss! Den stunden har jag väntat på i ca. 5 år.....                          Det var min FARFAR <3 som var med oss! Jag älskar han av hela mitt hjärta och tänker på honom varje dag, vi hade ngt speciellt och jag kan inte sätta ord på det men vi hör ihop och det kommer alltid vara så!


För er som inte tror på sånt här eller inte vågar förstå och ta till er att det faktiskt är så, hoppa över att kommentera är ni snälla! Jag tror på det och allt stämmde det hon sa till de andra också...


Det mest skrämmande och komiska jag varit med om var att hon lagt ut "änglakort" under vår tallrik och servett INNAN vi kom och där jag satte mig var det MIDSOMMAR ÄNGLEN MED ALLA JORDISKA BLOMMOR I SIN GLORIA, OCH JAG SKULLE INTE GLÖMMA ATT HA KUL OCH LEVA LIVET....
Jag kunde knappt hålla mig skratt eller gråt det blev en känslokrock rakt igenom....
Som ni nog vet alla som läser så blev jag ju sjuk på midsommarafton.....


Ta er en funderare och våga släppa in det okända och läskiga...Det är en underbar känsla!!

Ha en bra dag!

KRAM
// HANNA

Jag blir så arg ibland, ARG, LEDSEN och FÖRBANNAD på den sate som bestämmer vem som ska ha vad här på jorden, i livet.....Varför skulle du välja mig??? Jag har aldrig gjort ngt fel, inte vad jag vet iaf....inte så jag förtjänar att få denna hemska sjukdom iaf....ingen förtjänar det, inte ens den jag mest avskyr på denna planet vill jag ge det.

Ikväll är allt jätte jobbigt, det faller över en som den tyngsta ryggsäck som finns, man kan inte rå för det...tårar ramlar men man gråter inte, kroppen gör ont, man huttrar och fryser men inte för att det är kallt....jag är bara så ledsen. Jag tycker att allt är så orättvisst, jag vill inte vara sjuk, jag vill inte må så här.
DET ÄNDA JAG VILL ÄR ATT VARA SOM ALLA ANDRA IGEN, INGEN 21ÅRING FÖRTJÄNAR DET HÄR HELVETET. SPOLA TILLBAKA BANDET OCH LÅT MIG LEVA OM MITT LIV LÅT MIG SLIPPA BLI STOR, LÅT MIG VARAA LITEN SÅ JAG SLIPPER DETTA, JAG VILL INTE DET MER.
Låter säkert hel töntigt men jag vill verkligen slippa detta. Det hade säkert ni också känt om det hade varit ni, men jag ber er var tacksamma för ert liv och uppskatta varrandra och saker ni får uppleva. Det blir ALDRIG riktigt detsamma när man blivit sjuk. Jag uppskattar saker mer än förut men man lever med tanken på att man lever med en sjukdom som är kronisk och aldrig kommer bli bättre utan sämre....

Jag tar sprutor med bromsmedicin för min MS varje dag, och det har vaarit helt ok, det gör ont och vem gillar sprutor igentligen!!? Men det har funkat, men nu SATAN vad ont jag får och STORA bulor där jag stuckit....stora som en apelsin om jag har tur annars som en handboll...DET GÖR ONT.
Igår var jag ute med Sophie och Malin och vi gick en runda. Jag berättade för som att jag hade ont på ett ställe för att gnälla av mig lite... men efter ett tag gjorde det helt galet ont, typ som någon satte en kniv där varje steg...jag vet att smärta kan orsaka att man mår illa men jag frågade för säkerhets skull de om man kunde det och fick ett väldigt starkt JA!
Men jag vill knappt erkänna det men fy fan vad jag mådde illa, tack gode gud släppte smärtan efter ett tag...!!

Släkten är värst brukar man säga men jag tycker inte det....jag saknar er väldigt mkt och ni vet vilka ni är! Jag vill inte mista er, jag vill ha min familj hos mig, JAG ÄLSKAR ER!
Det enda jag kräver är en ursäkt, jag har haft det jobbigt och stundtals har jag det jobbigt(!!!)
men jag behöver INTE detta också.
SNÄLLA SNÄLLA om vi alla försöker lösa detta kommer det att gå jag vet det, men jag kan inte göra mer än att säga att jag verkligen saknar er! Jag orkar inte.

Det är så jobbigt ibland att vara själv, jag blir så orolig och ledsen , jag hatar när Frippe jobbar kväll , ibland älskar jag det men INTE idag.... Han ger mig så mkt stöd och får mig att känna mig levande, vilket många gör men det är ngt speciellt med honom....jag vet inte vad men jag behöver bara se honom ibland för att känna mig stark igen...TACK FRIPPE FÖR ATT DU ORKAR KÄMPA MED MIG! DU BETYDER ALLT OCH LITE TILL FÖR MIG, JAG ÄLSKAR DIG!

Ni som läser tror säkert att jag är hel deppig men saken är den att JA det är jag men inte så ofta och inte så länge men när jag är det behövs det bearbetas och det gör jag genom min blogg!
TACK FÖR ATT NI FÖLJER MIG I MIN BLOGG!
JAG UPPSKATTAR ERA KOMMENTARER JÄTTE MKT!

KRAM // HANNA

Jag har underbara vänner! Ni betyder mkt! orkar inte ladda upp bilder på er allihopa men några!! ;)

Jag gillar hösten, jag fyller år då, träden får helt underbara färger, det blir mörkt på kvllarna och man kan ha mkt ljus tända och lyssna på regnet som piskar på fönstret.....men inte i år.... träden är fortfarande fina, ljusen kan man också ha tända men mörkret och regnet gillar jag inte....
Att jag har fått en diagnos som faktiskt är så att ingenting kan någonsin bli bättre utan snarare tvärtom gör mig så ledsen. Mina dagar på "topp" är förbi....aldrig någonsin kommer jag att se som den hök jag en gång såg som, aldrig mer kan man säga att jag är helt frisk, aldrig mer glömma denna dag då min syn försvann, aldrig mer få en ögonfrans i ögat utan att bli påmind om det, kommer jag någonsin kunna njuta av midsommarafton som jag gillade så mkt eller kommer det bara vara en mörk och tråkig dag för mig och mina nära!?
Det är så många frågor som man vill ha svar på, så mkt man undrar, så mkt man skulle vilja förtränga, så mkt jag vill slippa att göra, så mkt jag inte orkar.
Det är hemskt när man ser det så här, men idag är en dag då tankarna snurrar men på fel håll...jag är deppig och ängslig....men ändå inte ledsen som innan, jag orkar tackla dessa dagar på ett annat sätt nu....och det är väl ett framsteg tycker jag.

Ibland blir jag så ledsen över vad jag utsätter människor för, de människorna jag älskar mest på hela jorden ska behöva ha det så här, att vara anhörig till en tjej med MS. DET ÄR INTE RÄTTVIST.
Mest ledsen blir jag över Frippe. Varför ska han behöva lida för min skull, varför ska han behöva vara ledsen för min skull, varför ska han behöva vara orolig över sin tjej, varför ska han vara orolig för sin framtid och undra hur det kommer att bli, VARFÖR?!
När han sa till mig en dag att han inte kunde somna innan att han visste jag sov, på riktigt blev jag jätte ledsen, jag kan ibland ligga jäääättte länge i sängen och inte kunna sova, gråta över saker som plötsligt faller över mig och fundera i timtal....och han ligger brevid mig ch håller om mig lika tålmodigt som första gången jag var ledsen, vilken otrolig människa du är! Jag älskar dig av hela mitt hjärta Frippe!
Frippe är en underbar människa som jag har äran att leva tillsammans med, han är min allra bästa kompis, den jag älskar mest i hela världen och en av dem jag verkligen ser upp till!

Men som ni vet så blir jag lite deppig och tråkig i mina inlägg ibland men det är min blogg och mina tankar och känslor, vill ni inte läsa det så läs någon annans blogg då!
Jag vill inte ha denna bloggen för att folk ska tycka synd om mig eller ngt jag vill ha den för att ni ska veta hur jag har det och slippa dra samma historia för alla gång på gång hela tiden, det tar mkt energi från mig.
Jag delar gärna med mig av min vardag för att kanske lyckas att insperera någon som kanske också har en dålig dag!
Hoppas att ni tycker om min blogg ni som läser den!

Ha en fortsatt bra dag alla! // KRAM Hanna