magdalenahmarie

Ja det är det ända som funkar i detta omtumlande liv....man kan inte hänga upp sig på små skit detaljer och gå och reta sig på dom...livet är för kort och oförutser bart för det, det är bara att inse...
När jag pratade med mamma innan i dag så sa hon att människor förändras när de blivit sjuka, och tog som exempel  min morfar som för några år sedan fick en hjärtinfarkt på stranden....bara det liksom.... men klarade sig bra från den och har sin medicin och lever ett jätte bra liv med min mormor som också varit sjuk ett par gånger....
Men jag började tänka på det och ja, jag har förändrats sen jag blev sjuk, något grymt mkt! Jag har börjat uppskatta LIVET.  Man har tur som har en familj och vänner att luta sig mot i sånna här situationer. ALLA mår mkt bättre om man får träffas och prata, hjälpa varrandra, bara ett SMS betyder massor i sånna här lägen.
Jag är inte döende, jag har en kronisk sjukdom som jag alltid kommer a´ha men den kommer inte att få styra mitt liv, jag ska styra den med hjälp av medicin och den träning som kanske kommer att behövas, vad vet jag.
Jag är samma HANNA men med en sjukdom.

Där är de vänner som slutat höra av sig, där är de vänner som "börjat" höra av sig och där är de vänner som alltid hört av sig och fortsätter.
Jag kräver inga ursäkter eller något från någon, man kan bli rädd, osäker på vad man vill säga, tro att jag är för ledsen att orata med eller vad som helst....det viktiga jag vill komma till är att jag inte är arg på dom som inte hört av sig, man kan ha nog med sig själv ibland.....jag vet....
Det finns säkert någon av er som tänker nu, men hon kan väl höra av sig själv då, ja jag hade hoppats på att jag orkat men just nu gör jag inte det, den ända jag orkar ringa till är mamma. jag gör det när jag orkar och tänker inte känna mig tvingad. Om någon ringer eller skriver sms svarar jag självklart. Det går inte att förklara men jag har försökt iaf.

JAG VILL TACKA ER ÄNNU EN GÅNG FÖR ERA FINA KOMMENTARER!! NI ÄR HELT UNDERBARA! DET ÄR SÅ ROLIGT ATT LÄSA DET OCH GÖR MIG SÅ VARM OCH GLAD!

Jag fick ett SMS av min moster som just nu är på Grekland, och har det bra, att uttrycket Carpe Diem har fått en betydelse för henne och hennes familj, och jag kan bara säga att JA DET HAR DET VERKLIGEN!!!! =) SAKNAR ER!

MAMMA, PAPPA, JEPPE, NI BETYDER ALLDELES FÖR MKT FÖR ATT KUNNA FÖRKLARA! ÄLSKAR ER!

FRIPPE, DU VET ATT DU ÄR BÄST OCH ATT JAG ÄLSKAR DIG AV HELA MITT HJÄRTA!

// Hanna

Det är en väldig tur att Hugo finns!

Nu har det varit väldigt jobbigt att heta HANNA LINDSTRÖM kan jag bara säga....varje dag är en kamp i sig...men man kan om man vill och jag vill!
Jag har mått mkt sämre denna gången av solu medrol behandlingen efter den var över än förra gången, fy f*n säger jag bara..så ont jag har haft i min kropp...usch...men man får väl se det positiva i det också, den måste ju gjort någon nytta!!

Det är tuffa dagar ma går igenom trots att det inte ser ut så på mig kanske...jag kämpar med mig själv hela tiden för att inte ge upp och bara tycka att livet är meningslöst..
Det är det inte men ibland är man mindre stark.
Jag har sån tur som har Frippe, mamma, pappa, Jesper, Cia och alla andra som stöttar oss i detta...för det är så att det drabbar inte bara mig...det är min kropp men mina näras känslor och själar också...och dom behöver också stöd och få gråta och prata av sig...jag gråter för dom och dom vet att jag behöver stöd så dom är starka för mig så jag kan bli stark igen!
Jag kan inte beskriva så glad jag är för alla sms, samtal, kommentarer här, kramar och hälsningar jag får från er alla underbara människor som bryr sig om oss!! Det är ovärderligt!! Ni gör mig glad och stark när jag känner att jag inte vill detta mer eller inte orkar....jag läser era kommentarer om och om igen när jag behöver det och det gör mig glad!!!

I lördes hade jag och Frippe planerat att göra något, köra en runda! För det är nämligen så att vi köpt ny bil!! ( MONIKA DETTA VAR HEMLIGHETEN!!!)
Så jag, frippe, Soss och Cricke körde till Tosselilla för att ha kul!! och kul det kan jag lova att vi hade!!! =)
Efter det så körde vi till Simrishamn och åt på en jätte fin resturang och bara njöt av livet!!! Efter maten gick vi ner en runda i hamnen och tittade båtarna, solnedgången och hade jätte mysigt!!
TACK SOPHIE OCH CRICKE, NI BETYDER JÄTTE MYCKET FÖR OSS OCH NI SKA VETA ATT JAG ÄR JÄTTE GLAD ATT NI STÄLLER UPP FÖR OSS SOM NI GÖR!

I söndags blev det till att lura ut mamma och pappa till skogen för att plocka svamp!!! Det var jätte mysigt!!

Igår och idag har jag haft besök av några arbetskamrater, och det var kul att träffa dom igen!! =) OCH JAG VILL TACKA ALLA SOM VAR MED PÅ MIN PRESENT, JAG BLEV JÄTTE GLAD, TACK!! NI ÄR UNDERBARA OCH JAG SAKNAR ER! <3


Idag ska vi hem till Frippes moster Siv och hennes Uffe på kvällsmat och det tycker vi ska bli riktigt mysigt!! TACK!

// HANNA

Idag fick jag den sista behnadlingen för denna gången och nu hoppas jag att det dröjer lääääänge innan vi behöver dit igen! Man mår inte alltd så bra av den men det ända jag lider av med den är en ständig smak av metall i munnen, konstiga dofter från allt möjligt och denna trötthet....som inte går att styra, är jag trött så är det sova som gäller och inte något annat...jobbigt men så får det vara jag kan inte kämpa emot den...
ibland önskar man att det hade gått men det gör det inte...
Nu ska vi göra något roligt i eftermiddag men jag tänker inte säga vad utan ni märker nog det så smånigom....!!

JAG ÄLSKAR MIN FAMILJ! <3

I går startade nästa mardröm, jag hade precis orkat att ställa mig upp och acceptera att jag skulle ha bromsmedicin och att omständigheterna var så här men då drar man mattan under fötterna på mig....igen.
Vi skulle ju till ögonläkaren igår och jag vet vad man gör där vid det här laget men ändå var jag nervös...ville inte alls gå dit igentligen...som sagt är man mindre stark vissa dagar och igår trodde jag var en sån dag men livet hade helt andra planer för mig...

Undersökningen på ögonkliniken visade förändringar även på det andra ögat, även synbortfall på även detta öga....tala om att man blir galen!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Ännu en Solu Medrol (höga doser kortison) är startad i går eftermiddag och andra dosen ska jag ha nu kl halv 9 idag,,,den tredje onsdag....

Ibland tror jag inte jag orkar mer av det här....jag ser hur trötta mamma och pappa är och hur mycket de önskar precis som jag att detta är en mardröm...det värsta av allt är att ibland säger folk saker som sårar mig mer än de tror....ibland kan en kram vara mer värd, tänk på det!

I söndagskväll var Cia och Jeppe här för vi skulle grilla och de ville med det, vi hade skit trevligt och jag "glömde" min sjukdom och var precis som vem som helst så jag måste börja leva sen....och jag var GLAD, så glad jag inte varit sen midsommar!! och sen kom det här, och hur fan ska man kunna vara glad????? jag kan inte, inte just nu.....

Risken är så liten att den nästan är obefintlig att det kommer på båda ögonen, och givetvis ska jag ha det då! Så klart....

Jag vill bara att alla ska veta att jag är oerhört tacksam för alla sms, kramar, samtal och stöd hela min familj får från människor runt omkring oss, det fnns så underbara människor som visar att de orkar bry sig, att bara göra det är en eloge (vet inte hur det stavas).
Frippe, Jeppe ,Mamma,Pappa,Mormor,Morfar,Farmor, Moster, Morbror, Kusinerna, Cia, Sophie, och fler ja ni vet ju vilka ni är ni är starka människor allihopa, det är bara de modiga som vågar prata med mig nu....en gång går bra för folk men en andra gång blir lite mkt, men de skulle ju veta hur det är att vara MIG!

Nu får vi hålla tummarna allihopa att det här går bra och att jag slipper bli helt blind på detta som på det andra....!!!!

// Hanna

Det är det ända man kan göra just nu...undra och fråga sig saker som ändå ingen i nu läget kan svara på....ibland känns det helt okey att det är det ända, men ibland skulle man villa skrika högt och slänga sig gråtande på marken....ibland är det jätte jobbigt.

MEN JAG  VILL TACKA ALLA SOM SKRIVIT KOMMENTARER TILL MIG, NI ÄR GULDVÄRDA! DET BETYDER SÅ OTROLIGT MKT!

Återbesöket hos ögonläkaren igår gick bra, det tar väldigt lång tid där men de är snälla och väldigt omtänksamma människor. Som ännu ett bakslag så förra fredagen började jag skela (vet inte om det stavas så :/ ) vilket kändes grymt jobbigt...Men jag har "tränat" det dåliga ögat genom att sätta handen för det bra, vilket också gett resultat!!! =) Ögonläkaren sa att de ögat jag inte ser med har "fattat" att de inte ser så därför åker ögat ut i kanten...men är idag MYCKET bättre!! Synen har förbättrats, idag är det 0,07% så det går på rätt håll!!

Nästa tid till ögonläkaren är i näst, nästa vecka och då hoppas jag på ännu bättre resultat!!

Idag så ringde min kollega Helen! Vi pratade lite om jobbet och så, hon saknar mig kan jag ju säga!!! =) Men känslan jag fick av att prata med henne om jobbet och att gå dit igen känns inte bra....Jag vet inte om jag vill det...skulle tro att det är för att jag vet hur jag mådde sist jag var där...och det var inte speciellt kul alls....Jag längtar tillbaka till mitt jobb, men inte efter att gå dit....det är en konstig känsla... Men iaf så saknar jag dig också Helen!

Idag har varit en sån där dag då tankar, känslor och allt bara anfaller en...hur man än gör så är de där...Så idag har jag inte gjort mkt vettigt, cyklat till vä och lämnat min cykel, varit hos mamma och pappa en liten stund och sen hem igen för att inte göra ett dugg mer än att sitta rakt upp och ner i soffan och grubbla, fundera och undra....och så blandar vi in lite gråt, små skratt och ett telefon samtal från Frippe!! Det är väl det bästa idag!!  Men det behövs, jag kan inte fly känslorna eller funderingarna då skulle jag bli galen, så nu känns allt lite lättare än i morse när jag slog upp ögonen, det började redan där....usch ja....Snart kommer Frippe hem och han kan få mig på andra tankar, JAG ÄLSKAR DIG FRIPPE! <3

Ja nog om det här nu! I helgen ska jag med Diana på Degeberga marknad och sen blir det nog lite go mat och dricka!

JAG HOPPAS ATT ALLA NI SOM LÄSER MIN BLOGG FÅR EN JÄTTE BRA OCH MYSIG HELG!

// HANNA

Jaha jag vet inte riktigt vart jag ska börja....men jag tror att jag ska börja på midsommar som började med fest hos Frida & Mattias. Ett trevligt och glatt gäng samlades där för att äta gott och ha trevligt. Min midsommar helg var räddad av att jag skulle jobba. (trodde jag iaf.)
Efter att vi ätit och snackat så blev det kubbspel och jag och några tjejer satte oss i uterummet och snackad lite...då jag plötsligt tyckte jag fick en ögonfrans i ögat, så jag sprang runt desperat för att få bort den satans ögonfransen utan resultat.... Jag fick köra till jobbet och irriterad som jag var över mitt öga så berättade jag för min kollega att jag hade något i ögat men hon kunde inte heller se något till min stora förtvivlan, för jobbigt var det...Men iaf så ringde vi till vår SSK för att rapportera lite saker då Helen sa till henne, du Hanna har en sak att säga så jag berättade om mitt öga för henne och hon sa Hanna, du måste åka till akuten NUUU! jaha, varför då tänkte ju jag, jag ska ju jobba....men iaf så åkte jag till akuten för de trodde jag hade näthinneavlossning...men ingen ögonläkare var på plats så jag fick åka tillbaka till jobbet för att jobba min natt och sedan komma tillbaka dagen efter kl. 11 och träffa en ögonläkare....så det gjorde jag förståss men inte han heller kunde se något i mitt öga så jag fick åka hem och fortsätta sova för att senare jobba natten. Dock med en tid till veckan efter för att kolla min syn hos honom...
Jag jobbade den natten med, men jobbigt var det som tusan....jävla öga!
Dagen efter vaknade jag kl 16 nöjd över hur bra jag sovit.... ringer Frippe för att kolla planerna för dagen och de var att vi skulle äta hos hans föräldrar. Så jag vandrade in på toan för att duscha och satte då handen framför mitt högra öga, till min förtvivlan....JAG SÅG INGENTING PÅ DET!!!
Som om jag inte hade ett enda ben i kroppen ramlade jag ihop på toagolvet av rädsla, jag kan lova att jag aldrig i hela mitt liv varit så rädd förut....fy...
Efter jag samlat ihop mig ringde jag till mamma som sa att jag var tvungen att åka till sjukhuset, så jag, pappa och Frippe åkte till CSK. Jag fick då träffa en medicinläkare som var väldigt trevlig. Hon undersökte mig och sa då att jag var tvungen att åka till Lund, LUND tänkte jag, dit åker man bara om man är sjuk, rikigt sjuk....
Ja vi åkte iaf dit, jag, mamma och pappa, Frippe skulle ju börja på sitt nya jobb så han fick stanna hemma...
Vi träffade ögonläkarna där och de kunde inte heller se något konstigt men pratade i en massa konstiga termer som inte jag förstod men en sak förstod jag, jag skulle inte få åka hem idag iaf...Jag skickades därefter till akuten i Lund och skulle undersökas av en neuorolg som gjorde en noggran och låååång undersökning.
Jag skickades dagen efter på en MR Hjärna, vilket var det läskigaste jag varit med om i hela mitt liv, fy fan så otäckt...
När den väl var avklarad väntade inget mer den dagen.
Dagen efter träffade jag en jätte duktigt ögonläkare som sa att de hade fått svaren på MR Hjärna och att där var förändringar vilket betydde att jag behövde en behandling som heter Solu Medrol, höga doser kortison i dropp.
Jag skulle flyttas från den avdelning jag var på till neuorolog avdelningen men där var katasrof läge.....
Så jag fick antingen vänta på behandlingen tills dagen efter eller åka till CSK för att påbörja behandlingen på natten.
Läkaren kom in för att prata med oss och vi ville ju ha svar vad förändringen i hjärnan berodde på, det vi visste var att det inte var cancer...det jsg har är Opticus neurit, synnervsinflammation.
Jag,mamma,pappa,jeppe och Frippe var där då han kom...han ville inte säga var det kunde bero på utan ville att en neuorolg skulle berätta det för oss men sa om ni pressar mig så kan jag säga det, då sa vi att det gör vi då.....
Han berättade då att i många fall är den bakomliggande sjukdommen MS..................!!!!!!!!!!!!!!
Hela min värld rasade samman, fy fan......
Jag bestämmde mig iaf för att åka till CSK för att få min behandling...vilket jag är glad för...
Den natten var bland de värsta i mitt liv, i skrivande stund kan jag inte ens hålla tårarna tillbaka för de känslorna som va den natten.....usch.....
Men behandlingen startades och jag hade mamma hos mig de nätterna på CSK, bara tanken på att inte hon skulle vara hos mig fick mig att gråta...TACK MAMMA FÖR ATT DU FANNS HOS MIG! DET GÅR INTE MED ORD ATT BESKRIVA VAD DET BETYDER! DU FANNS EN ARMLÄNGD IFRÅN MIG HELA TIDEN NÄR JAG BEHÖVDE DIG, ATT BARA RÖRA DIN HAND DÅ KUNDE FÅ MIG ATT KÄNNA MIG TRYGG!

Efter dagarna på CSK med alla behandlingar avslutade så har jag nu varit på ett återbesök på ögonmottagningen och jag har 0,05% syn på mitt öga vilket låter lite men känns betydligt mycket mer för mig.

Det är ibland jobbiga dagar jag går igenom nu, man är mindre modig och mindre stark vissa dagar...man grunnar och undrar så mkt över hur livet kommer att bli, vad är det jag har och så mkt mer frågor som är obesvarade.
MEN TACK VARE MIN FRIPPE, MIN FAMILJ OCH VÅRA VÄNNER SÅ KÄNNS DET LITE LÄTTARE! ERT STÖD ÄR VÄRT SÅ MKT FÖR MIG OCH JAG SKULLE ALDRIG KUNNA VARA SÅ STARK SOM JAG ÄR UTAN  ATT VETA ATT NI FINNS FÖR MIG!

Det som väntar just nu är ett återbesök på ögonmottagningen på torsdag och nästa vecka är det dags för det som skrämmer skiten ur mig rent ut sagt....Läkarbesöket då förhoppningsvis alla prover ch liknande är klara...och att en diagnos ställs....


Tack alla underbara människor som finns för oss nu!