magdalenahmarie

Jag gillar hösten, jag fyller år då, träden får helt underbara färger, det blir mörkt på kvllarna och man kan ha mkt ljus tända och lyssna på regnet som piskar på fönstret.....men inte i år.... träden är fortfarande fina, ljusen kan man också ha tända men mörkret och regnet gillar jag inte....
Att jag har fått en diagnos som faktiskt är så att ingenting kan någonsin bli bättre utan snarare tvärtom gör mig så ledsen. Mina dagar på "topp" är förbi....aldrig någonsin kommer jag att se som den hök jag en gång såg som, aldrig mer kan man säga att jag är helt frisk, aldrig mer glömma denna dag då min syn försvann, aldrig mer få en ögonfrans i ögat utan att bli påmind om det, kommer jag någonsin kunna njuta av midsommarafton som jag gillade så mkt eller kommer det bara vara en mörk och tråkig dag för mig och mina nära!?
Det är så många frågor som man vill ha svar på, så mkt man undrar, så mkt man skulle vilja förtränga, så mkt jag vill slippa att göra, så mkt jag inte orkar.
Det är hemskt när man ser det så här, men idag är en dag då tankarna snurrar men på fel håll...jag är deppig och ängslig....men ändå inte ledsen som innan, jag orkar tackla dessa dagar på ett annat sätt nu....och det är väl ett framsteg tycker jag.

Ibland blir jag så ledsen över vad jag utsätter människor för, de människorna jag älskar mest på hela jorden ska behöva ha det så här, att vara anhörig till en tjej med MS. DET ÄR INTE RÄTTVIST.
Mest ledsen blir jag över Frippe. Varför ska han behöva lida för min skull, varför ska han behöva vara ledsen för min skull, varför ska han behöva vara orolig över sin tjej, varför ska han vara orolig för sin framtid och undra hur det kommer att bli, VARFÖR?!
När han sa till mig en dag att han inte kunde somna innan att han visste jag sov, på riktigt blev jag jätte ledsen, jag kan ibland ligga jäääättte länge i sängen och inte kunna sova, gråta över saker som plötsligt faller över mig och fundera i timtal....och han ligger brevid mig ch håller om mig lika tålmodigt som första gången jag var ledsen, vilken otrolig människa du är! Jag älskar dig av hela mitt hjärta Frippe!
Frippe är en underbar människa som jag har äran att leva tillsammans med, han är min allra bästa kompis, den jag älskar mest i hela världen och en av dem jag verkligen ser upp till!

Men som ni vet så blir jag lite deppig och tråkig i mina inlägg ibland men det är min blogg och mina tankar och känslor, vill ni inte läsa det så läs någon annans blogg då!
Jag vill inte ha denna bloggen för att folk ska tycka synd om mig eller ngt jag vill ha den för att ni ska veta hur jag har det och slippa dra samma historia för alla gång på gång hela tiden, det tar mkt energi från mig.
Jag delar gärna med mig av min vardag för att kanske lyckas att insperera någon som kanske också har en dålig dag!
Hoppas att ni tycker om min blogg ni som läser den!

Ha en fortsatt bra dag alla! // KRAM Hanna