Solen gick i moln och stormen blev till en tornado!
I går startade nästa mardröm, jag hade precis orkat att ställa mig upp och acceptera att jag skulle ha bromsmedicin och att omständigheterna var så här men då drar man mattan under fötterna på mig....igen.
Vi skulle ju till ögonläkaren igår och jag vet vad man gör där vid det här laget men ändå var jag nervös...ville inte alls gå dit igentligen...som sagt är man mindre stark vissa dagar och igår trodde jag var en sån dag men livet hade helt andra planer för mig...
Undersökningen på ögonkliniken visade förändringar även på det andra ögat, även synbortfall på även detta öga....tala om att man blir galen!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Ännu en Solu Medrol (höga doser kortison) är startad i går eftermiddag och andra dosen ska jag ha nu kl halv 9 idag,,,den tredje onsdag....
Ibland tror jag inte jag orkar mer av det här....jag ser hur trötta mamma och pappa är och hur mycket de önskar precis som jag att detta är en mardröm...det värsta av allt är att ibland säger folk saker som sårar mig mer än de tror....ibland kan en kram vara mer värd, tänk på det!
I söndagskväll var Cia och Jeppe här för vi skulle grilla och de ville med det, vi hade skit trevligt och jag "glömde" min sjukdom och var precis som vem som helst så jag måste börja leva sen....och jag var GLAD, så glad jag inte varit sen midsommar!! och sen kom det här, och hur fan ska man kunna vara glad????? jag kan inte, inte just nu.....
Risken är så liten att den nästan är obefintlig att det kommer på båda ögonen, och givetvis ska jag ha det då! Så klart....
Jag vill bara att alla ska veta att jag är oerhört tacksam för alla sms, kramar, samtal och stöd hela min familj får från människor runt omkring oss, det fnns så underbara människor som visar att de orkar bry sig, att bara göra det är en eloge (vet inte hur det stavas).
Frippe, Jeppe ,Mamma,Pappa,Mormor,Morfar,Farmor, Moster, Morbror, Kusinerna, Cia, Sophie, och fler ja ni vet ju vilka ni är ni är starka människor allihopa, det är bara de modiga som vågar prata med mig nu....en gång går bra för folk men en andra gång blir lite mkt, men de skulle ju veta hur det är att vara MIG!
Nu får vi hålla tummarna allihopa att det här går bra och att jag slipper bli helt blind på detta som på det andra....!!!!
// Hanna
Ja Hanna, igår var ingen bra dag, man kan verkligen säga att vi tappade fotfästet igen. Jag förstår att alla känslor tankar blir till ett kaos för dig för det blev det för pappa och mig och då får vi ju inte glömma att det är i din kropp som allt händer. Om man kan hitta något positivt i den här situationen så är det att du inte har behövt vänta med någon behandling utan pang då kör vi. Sån är du som person Hanna, modig stark och envis, ingen tvekan utan vill du något så ror du det i land. Du har två behandlingar kvar att genomföra och det kommer att gå lysande. Glöm inte hjärtat att pappa och jag finns där alltid för dig Frippe och Hugo.
Massor med bamsekramar till dig! Mamma och Pappa
Hanna finns här alltid, vill du komma bort så är du alltid välkomen o komma o mysa med mina hästar o mig!Bara pyssla med dem o mysa i hagarna. Vad som helst! Säg bara till!
Vi finns för dig Hanna, du är en stark person och med hjälp av vårt stöd så kommer vi klara detta!
Älskar dig kusin-vitamin!
Hanna jag har preics läst alla dina inlägg och måste säga att mina ögon är fulla av tårar! jag hoppas vekligen på de bästa och du ska bli helt frisk igen! du kan alltid ringa om du vill prata ta hand om dig gumman!
älskade kusin, du är en mkt stark person,
när du väl har bestämmt dig för att hålla i repet så gör du de!
jag lovar dig att alla de nära och kära hjälper dig hålla repet uppe, vi håller de me dig och hoppas att allt kommer bli bra!
saknar dig ochh ja hoppas vi ses snart igen!
jag älskar dig kusin !
Hej på dej, vill gärna skriva något till dej och Frippe, men jag tror jag ringer er istället.
Vi älskar er, jag och morfar.
