Ögonfransen som förändrade mitt liv....
Jaha jag vet inte riktigt vart jag ska börja....men jag tror att jag ska börja på midsommar som började med fest hos Frida & Mattias. Ett trevligt och glatt gäng samlades där för att äta gott och ha trevligt. Min midsommar helg var räddad av att jag skulle jobba. (trodde jag iaf.)
Efter att vi ätit och snackat så blev det kubbspel och jag och några tjejer satte oss i uterummet och snackad lite...då jag plötsligt tyckte jag fick en ögonfrans i ögat, så jag sprang runt desperat för att få bort den satans ögonfransen utan resultat.... Jag fick köra till jobbet och irriterad som jag var över mitt öga så berättade jag för min kollega att jag hade något i ögat men hon kunde inte heller se något till min stora förtvivlan, för jobbigt var det...Men iaf så ringde vi till vår SSK för att rapportera lite saker då Helen sa till henne, du Hanna har en sak att säga så jag berättade om mitt öga för henne och hon sa Hanna, du måste åka till akuten NUUU! jaha, varför då tänkte ju jag, jag ska ju jobba....men iaf så åkte jag till akuten för de trodde jag hade näthinneavlossning...men ingen ögonläkare var på plats så jag fick åka tillbaka till jobbet för att jobba min natt och sedan komma tillbaka dagen efter kl. 11 och träffa en ögonläkare....så det gjorde jag förståss men inte han heller kunde se något i mitt öga så jag fick åka hem och fortsätta sova för att senare jobba natten. Dock med en tid till veckan efter för att kolla min syn hos honom...
Jag jobbade den natten med, men jobbigt var det som tusan....jävla öga!
Dagen efter vaknade jag kl 16 nöjd över hur bra jag sovit.... ringer Frippe för att kolla planerna för dagen och de var att vi skulle äta hos hans föräldrar. Så jag vandrade in på toan för att duscha och satte då handen framför mitt högra öga, till min förtvivlan....JAG SÅG INGENTING PÅ DET!!!
Som om jag inte hade ett enda ben i kroppen ramlade jag ihop på toagolvet av rädsla, jag kan lova att jag aldrig i hela mitt liv varit så rädd förut....fy...
Efter jag samlat ihop mig ringde jag till mamma som sa att jag var tvungen att åka till sjukhuset, så jag, pappa och Frippe åkte till CSK. Jag fick då träffa en medicinläkare som var väldigt trevlig. Hon undersökte mig och sa då att jag var tvungen att åka till Lund, LUND tänkte jag, dit åker man bara om man är sjuk, rikigt sjuk....
Ja vi åkte iaf dit, jag, mamma och pappa, Frippe skulle ju börja på sitt nya jobb så han fick stanna hemma...
Vi träffade ögonläkarna där och de kunde inte heller se något konstigt men pratade i en massa konstiga termer som inte jag förstod men en sak förstod jag, jag skulle inte få åka hem idag iaf...Jag skickades därefter till akuten i Lund och skulle undersökas av en neuorolg som gjorde en noggran och låååång undersökning.
Jag skickades dagen efter på en MR Hjärna, vilket var det läskigaste jag varit med om i hela mitt liv, fy fan så otäckt...
När den väl var avklarad väntade inget mer den dagen.
Dagen efter träffade jag en jätte duktigt ögonläkare som sa att de hade fått svaren på MR Hjärna och att där var förändringar vilket betydde att jag behövde en behandling som heter Solu Medrol, höga doser kortison i dropp.
Jag skulle flyttas från den avdelning jag var på till neuorolog avdelningen men där var katasrof läge.....
Så jag fick antingen vänta på behandlingen tills dagen efter eller åka till CSK för att påbörja behandlingen på natten.
Läkaren kom in för att prata med oss och vi ville ju ha svar vad förändringen i hjärnan berodde på, det vi visste var att det inte var cancer...det jsg har är Opticus neurit, synnervsinflammation.
Jag,mamma,pappa,jeppe och Frippe var där då han kom...han ville inte säga var det kunde bero på utan ville att en neuorolg skulle berätta det för oss men sa om ni pressar mig så kan jag säga det, då sa vi att det gör vi då.....
Han berättade då att i många fall är den bakomliggande sjukdommen MS..................!!!!!!!!!!!!!!
Hela min värld rasade samman, fy fan......
Jag bestämmde mig iaf för att åka till CSK för att få min behandling...vilket jag är glad för...
Den natten var bland de värsta i mitt liv, i skrivande stund kan jag inte ens hålla tårarna tillbaka för de känslorna som va den natten.....usch.....
Men behandlingen startades och jag hade mamma hos mig de nätterna på CSK, bara tanken på att inte hon skulle vara hos mig fick mig att gråta...TACK MAMMA FÖR ATT DU FANNS HOS MIG! DET GÅR INTE MED ORD ATT BESKRIVA VAD DET BETYDER! DU FANNS EN ARMLÄNGD IFRÅN MIG HELA TIDEN NÄR JAG BEHÖVDE DIG, ATT BARA RÖRA DIN HAND DÅ KUNDE FÅ MIG ATT KÄNNA MIG TRYGG!
Efter dagarna på CSK med alla behandlingar avslutade så har jag nu varit på ett återbesök på ögonmottagningen och jag har 0,05% syn på mitt öga vilket låter lite men känns betydligt mycket mer för mig.
Det är ibland jobbiga dagar jag går igenom nu, man är mindre modig och mindre stark vissa dagar...man grunnar och undrar så mkt över hur livet kommer att bli, vad är det jag har och så mkt mer frågor som är obesvarade.
MEN TACK VARE MIN FRIPPE, MIN FAMILJ OCH VÅRA VÄNNER SÅ KÄNNS DET LITE LÄTTARE! ERT STÖD ÄR VÄRT SÅ MKT FÖR MIG OCH JAG SKULLE ALDRIG KUNNA VARA SÅ STARK SOM JAG ÄR UTAN ATT VETA ATT NI FINNS FÖR MIG!
Det som väntar just nu är ett återbesök på ögonmottagningen på torsdag och nästa vecka är det dags för det som skrämmer skiten ur mig rent ut sagt....Läkarbesöket då förhoppningsvis alla prover ch liknande är klara...och att en diagnos ställs....
Tack alla underbara människor som finns för oss nu!
Vad du är modig min lilla unge. Tänk all kaos som har varit runt dig och ändå har du så klart för dig alla momenten som har passerat dessa dagar då våra liv var helt upp och nervända. Du är en modig tjej Hanna och du har många runt om dig som bryr sig om dig, Frippe och Hugo. Detta ska vi ordna!!!!!
Kramar från mamma och pappa till er alla tre!
Diana hon har berättat! Vi tänker på dig och hoppas det ska ordna sig till det bästa! Vet inte vad jag mer ska skriva men ta hand om dig! Kram Louise
Finns alltid vid din sida hjärtat, och Frippe vet att jag alltid finns för honom me! Vi håller tummarna för de bästa och allt kommer att lösa sig som vi sa i telefon innan idag! Du är stark vännen! Sov gott så ses vi imorgon! Puss på dig vännen
krya på dig nu Hanna, och hoppas allt blir bra kramar Lina
Tänker på dig vännen.Hoppas allt blir bra! Och hoppas ni trovs i nya lägenheten nu:) hihi kramen
Vi har följt dej hela sjuktiden, all denna oro som du o Frippe, din familj och alla vi andra har känt och känner fortfarande, men vi bara hoppas och tror att du fixar det här.
Kram Mormor o Morfar
Hanna! Du är så stark, klarsynt och modig. Att kunna se så här svåra saker på ett sådant sätt som du gör är det inte många som vågar och kan. Fastän det är jobbigt och många frågor är obesvarade så ser du till att göra saker som du tycker är kul, det beundrar jag dig för! På ett sätt är jag inte förvånad över att du hanterar detta så här, för ända sedan du var liten så har du varit en tjej med stark vilja, som vetat vad du vill och som har engagerat dig i saker. Du har alltid varit en person som vill att det ska hända saker och du har alltid haft en otrolig förmåga att också få dem gjorda. Nu hoppas vi alla i våra hjärtan att du ska få må bra och njuta av livet!!! Vi finns här alltid för dig!!
Många kramar från Anna,Nenne, Amanda & Elin
Givetvis finns vi här för Frippe och Hugo oxå!!!
Kramisar!!
Givetvis finns vi för Frippe & Hogo med!!!
Kramisar!!
Oj, vi glömde ju Hugo, men Frippe o Hugo vet var vi finns och vi ställer upp.
Kramizzar!
Krya på dig Hannis, du kommer fixa detta =)
Krya på dig Hannis, du fixar detta =)
Hej lilla hjärtat!
Vad underbart och fint du har skrivit, du är fantastisk som kan beskriva hela alltet på detta sätt. Du har alltid vetat vad du har velat och varit stark och sett till att få gjort det som du har velat få gjort. Nu måste vi hjälpas åt och det gäller ju även Fredrik och Hugo att jag finns till för er alla.
Detta fixar vi!
Kramar Farmor!
Måste bara tacka för alla fina kommentarer!
Kram till er!
// Hanna, F & H
Vet inte vad man ska säga, men krya på dig och massor med kramar!
Krya på dig hanna, du & vi fixar detta. du är en sådan person som aldrig ger upp hoppet om att allting löser sig och blir bra.
Du vet att jag alltid finns här för dig och det är bara ringa om du vill prata eller träffas!
Puss jeppe, jag älskar dig syrran! <3
Vad fint du skrivet Hanna! Jag sa till din mamma innan : detta fixar Hanna - hon har så mycket "Go" i sig att ingenting hon gör är omöjligt.
Du Hanna - ingenting är omöjligt, du fixar detta. Så länge du och Frippe har varandera och familjen så ordnar sig det mesta. Men jag tänker på dig. Kram
Krya på dig! Vi tänker på dig
Kramar
hanna fyfan!
jag har aldrig varit så räddd som ja just var då!
innan jag visste vad de var och jag vissta att du låg i sjukhussäng och var halvt blind var jag så rädd, jag var så rädd, jag hade jätte svårt att somna och jag visste inte vad jag skulle göra, jag pratade med mamma om de och vi båda grät,
nu när jag läste din blogg kom tårarna!
jag är äldre nu och nu har jag börjast förstå..
när jag var mindre fattade jag inte vad som va farligt, men ja, nu vet jag för mkt!
Ja är så sjukt rädd men jag vet allt kommer lösa sig!
du är en sjukt underbar kusin ,och du är min förbild!
du och jeppe är allt jja och amanda har och vi e så sjukt glada för de!
ni är allt för oss, och ni betyder!
jag vill att du ska veta att jag kommer alltid finnas här!
vist jag kanske inte är den första du ringer om du behöver snacka med, men ja jag finns häär ändå!
de är ju de släkten är till för.!
Hanna lindsttrrööm, vad kan jag säga jag älskar dig och du kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta!<33
björnkramar lillkusinen (L)
Hej Hanna!
Jag blev alldeles chockad idag när din pappa var här och berättade om dig och det som håller på att hända. Min första tanke var "Hur orkar de med" och sedan tänkte jag att det handlar inte om att orka med. Det handlar om en djup kärlek och ett engagemang som bara finns i vissa familjer....såsom i din! Du har en svår tid framför dig och en massa vardagliga händelser som kommer att vara annorlunda och en massa tankar och svårighetersom det gäller att komma över, detta kommer att bli vardag för dig och du kommer att fixa det, men det kommer att ta tid..... låt det ta tid...Efter vad jag förstod så säger läkaren att du har ganska goda framtidsutsikter, och det kan man ju mitt i all skiten tacka sin lyckliga stjärna för.... det är som när pessimisten säger " Nu kan det i alla fall inte bli värre" .......Då säger optimisten" JOOOOOOOOODÅ det kan det visst det"....Men i ditt fall känns det som the bottom is nådd, och då kan det ju bara bli bättre!!!!
Jsg är övertygad om att du fixar detta Hanna! Du verkar vara en stark tjej!!! Och du har en familj som stöttar dig till 100% Och du har en unik mammma (och pappa) som finns för dig i alla lägen!!!
Jag tänker på dig!
Kramis från Bodil
Ja du Hanna, som livet förändras i ett ögonblick.Jag vill bara berätta att var man än kommer där folk känner dig o har arbetat med dig, frågar hur det är med dig och hejar på dig.Du är en sååååå tuff tjej så jag vet att du fixar saker till det bästa även om det är svårt just nu.Jag vet att det går. Pussar o kramar.
